ur One More Angel in Heaven, den 21 januari

Hoppas att ni har haft en skön jul- och nyårshelg med lagom doser av fridfullhet och äventyr. Vi firade, kan man säga, ett slags alternativ jul. Den inleddes med skytteltrafik fram och tillbaka till Malmö, flyttning och flyttstädning - samtidigt som vi raidade några timmar efter julklappar - samtidigt som jag var så förkyld att jag varken borde gjort det ena eller det andra. Jag skulle endast och enbart lindat in mig i en yllehalsduk och druckit grönt te, för som några av er dessvärre märkte så fick jag en röst som om jag hade druckit whisky direkt ur tunna och kunde till slut inte ens prata. Vilket ledde till ett antal omdisponeringar i arbetsschemat men nu är jag ikapp iaf! Och även om julfirandet också fick stryka på foten så blev alla julklappar inslagna och lackade i tid, och temat i år var glitter & glamour. Förr vinnlade jag mig om bra rim också, men det är bortrationaliserat sedan många år tillbaka, tack och lov, för de grå cellerna ville bara gå och lägga sig...

För er som varit här så den senaste tiden har det närmast rått undantagstillstånd när Beas alla möbler,kartonger, påsar och pryttlar fyllde upp huset. Ch'í-flödet blev något hackigt ett tag, men idog vinner och nu är snart kampen vunnen och allt insorterat. Två hem skulle plötsligt bli ett och det var ju förstås det här lilla huset på prärien som skulle rymma allt... Och mitt i allt detta så blev mattens lilla gull Irma dålig. Så lilljulafton inleddes hos veterinären... Lilla Irma, min söta, rufsiga, besvärliga gullehund skulle fyllt 14 år i år men... så blev det alltså inte. Irma var 3/4 Jack Russel terrier och 1/4 tax, vit med stora prickar och bruna öron, precis som hundarna ser ut på engelska julkort. 1995 köpte vi henne, på exakt det sättet som man inte skall köpa hund, hon kom runt en buske när vi var på barnkalas och jag blev blixtkär... Hon visade sig vara extremt ranghög (kissade 9 gånger av 10 på tre ben) och redan första kvällen intog hon Beas kvällsstol och tänkte inte ge upp den... Nu var jag inte så lättskrämd men detta var bara försmaken av det humör som senare skulle komma. Kommandot "sitt" lydde hon till synes, men lämnade gärna 1 cm luft under rumpestumpen för att markera sitt självbestämmande, något jag ändå tog med visst jämnmod för sådan hund sådan matte, eller tvärtom...

Efter klockan 20 insisterade hon på avskildhet och blev mycket förnärmad om man tittade på henne, något som blev värre med åren. Jag fick frf allt se till att hon inte kunde ta min säng på kvällen, men en kväll så hade hon smugit in trots allt.Någonting hejdade mig när jag skulle sträcka in handen och tända sänglampan som jag brukar. Jag tände i taket istället. Och då förvandlades Irma till en varulv.Typ. Det var första gången som jag verkligen blev rädd och fick ta betäckning. Hon högg i möblerna och var helt galen och när situationen var utagerad, Irma var i korgen och jag i min säng (fortfarande rejält skakad) så bestämde jag mig för att så kunde vi inte ha det. Nästa morgon ringde jag - efter att ha förklarat för Irma att hon gått över en gräns - till veterinären. Jag ringde i en timme och kom inte fram (!). Från den dagen attackerade hon inte mer... Så vi fick några försoningsår och nu tror jag att Ima har det väldigt trevligt i andevärlden. Äntligen får hon jaga kaniner (antar jag, de är väl ändå odödliga där) och om det finns jord att gräva i så har hon grävt sig en djup grop på sant terriermanér och slipper bada tassarna efteråt = ett riktigt himmelrike för Irma la Douce.

Min plan efter detta var en hundpaus. Beas plan var den motsatta. Hm, undrar vad resultatet blev av denna motsättning? Ledtråd: chihuahuakenneln presenterad på
www.myprecious.se. Pappan i familjen visade sig vara gammal rocksångare och hundarna får därför lite coola namn från den världen. Sötast, bäst & vackrast var Ritchie Blackmore . En riktig rockkille modell pytteliten. Och det vill jag säga redan nu för er som är på gång de närmaste månaderna; här finns snart en valp och det tror jag skall gå bra men jag vet inte riktigt hur ännu... Även om det inte är min hund, utan Beas, så vet vi väl alla vad försteskötaren heter...

Det bästa med denna infernojul var att den mest omfattande aktiviteten - förutom vandringen mellan panodilburken, hushållsrullen och vattenkokaren - blev att titta på film. Vi såg alla julfilmer inklusive Polarexpressen (Tom Hanks är ett geni) som ju är fylld med andlig vägledning. Exempelvis: One thing about trains, it doesn't matter where they're going. What matters is deciding to get on. Vägledningen genom biljettklippningen är ju också helt underbar, ren essens. Sedan såg vi Illusionisten och blev mycket förtjusta över den intrikata twisten, Charlie Wilson's war (Tom Hanks igen plus intressant historia från verkligheten) och den väldigt långsamma och väldigt annorlunda (tänk Triangelfilm) Den nya världen om en italiensk familj som emigrerade till USA i början på 1900-talet. Ensamma kvinnor fick tydligen inte inresetillstånd vilket ledde till en bisarrt ihopparande av män och kvinnor á la lottning. Vet inte hur oddsen var där för att det skulle bli bra, men dylika lotterier avstår jag nog helst ifrån...

Och medan vi är i USA: just saying Obama! Krönikören Anders Westgårdh skrev rätteligen "Barack Obama är frälsare, jultomte, företagsdoktor, fredsmäklare, popstjärna och kavalleriet i en och samma person". Jag är glad att jag kunde se inauguration-ceremonierna, för det skrevs verkligen historia. Jag trodde först inte att Obama skulle rå på den kristna högern, men det gjorde han och hans tal, inte bara till nationen utan till världen var fantastiskt. Och den Spirit of Service eller villighet att tjäna som Obama uppmanar till är ju något vi alla kan applicera, inte minst i andligt avseende...

Läste ni förresten om det lilla paret i Tyskland som inte tänkte invänta varken ödets lotteri eller myndighetsåldern? Sex och sju år gamla blev de så kära på nyårsafton att de beslöt sig för att rymma till Afrika. När alla andra somnat så packade de solglasögon, luftmadrass, badkläder, sommarkläder och matsäck och begav sig av. Först promenerade de en kilometer till spårvagnen och åkte sedan vidare till tågstationen. Medan de väntade på tåget som skulle ta dem till flyget blev de upptäckta av en vakt som tillkallade polis. Polisen fick sedan övertyga romantikerna om att det nog blev lite svårt att resa vidare utan pengar och biljetter... Så gulligt! Och jag måste säga att företagsamheten var imponerande. De led iaf inte av det som en god vän brukar kalla "svenska manssyndromet" som är, enligt henne, en slags kombination av oföretagsamhet, snålhet, bristande omtänksamhet, ren egoism, inskränkthet och genuin tråkighet. Jag tänkte på denna diagnos när Bea och jag skulle lasta ur hissen i Malmö. En man skulle åka upp när vi kom ner, men han fick ju vänta medan vi lastade ur. Och vänta var just det han gjorde...( no spirit of service there...!) Och jag vet inte hur många som passerat mig när jag sliter med spånbalarna utanför EKO...?! En man har frivilligt hjälpt mig att lyfta och det var förvisso inte en svensk man. Personligen tror jag inte att syndromet varken är köns- eller etnicitetsbundet; det finns ogina, instängda, tråkiga surmoppar både här & där men det är ändå en etikettering med ett visst sting, eller hur?! Vilket jag kan säga eftersom självklart ingen av mina manliga klienter ens är i närheten av svenska manssyndromet...!!!

Till sist vill jag bara meddela vem som får Fu Wei Guidance Award för 2008. Det var ett väldigt självklart val som på ett väldigt mystiskt sätt kom att förstärkas omedelbart efter jag bestämt mig. Jag gick i stallet och mockade - man tänker bra då...! - och pratade med mig själv - det blir så intressanta konversationer! - när jag valde. Senare samma dag får jag ett samtal från denne persons fru att han är på väg att hjälpa mig! Den här gången blir det ingen klient utan en person som varit och är min tekniske ängel och datorspecialist: Preben Bruzelius! Utan Preben hade jag varit kvar i medeltiden och ni hade inte fått några mejl och det hade inte funnits någon hemsida. Så förutom att vara ett snille på sådant som jag blir helt yr bara av att tänka på så har han också ett gott hjärta. (Inget svenskt manssyndrom således...)

Förresten blev 2008 ett jättebra år, det känns nästan som om jag blev min egna lilla gasell i företagshänseende! Så tack för att ni finns!

ur Jubilisciously Lovely, den 25 februari

Vårvinter!!! Jag tror att det är min Kiruna-gen som slår till när jag får för mig att jag måste skotta undan rejält, för i Kiruna kan man inte låta snön ligga och man kan inte föra den 50 cm åt sidan heller, för där handlar det inte om snöfall på någon ynka decimeter eller två. Allra mysigast tycker jag, är att skotta nysnö sent på kvällen när det är mörkt och alldeles luddigt tyst ute. Fast snögudarna har inte tänkt alls på mina tidspreferenser vid de här senaste snöfallen så jag kan inte påstå att jag har fått några optimala resultat, men det beror nog också på för stora ambitioner och en egentligen för liten stallskyffel i plast...

Hade vi bott kvar i Kiruna hade jag säkert älskat att åka skidor, för jag ställdes på skidor innan jag ens kunde gå, men... flytten till Skåne redan vid ett års ålder fick en rejält hämmande effekt på alla eventuella namne Wiberg-talanger. Har inte åkt sedan 8-9 års åldern men då stavade jag omkring som besatt och försökte använda alla små nerförslut som backar. Sedan blev det hästar istället, men lite kul hade det varit att kunna åka skidor med flow. Jag vet, jag vet, det är aldrig för sent... och det är ju sant förstås. Men risken för bend & break är nog ändå en aning större än chansen till flow misstänker jag...

På tal om Kiruna-genen så fick jag nyligen reda på något intressant. Trogna läsare av nyhetsbreven minns nog att jag var i London förra året och besökte några brittiska medier. Fick då påpekat för mig att jag hade haft en släkting som själv varit medial och som nu, vad jag förstod, från andevärlden intresserade sig för mitt arbete. Jag hade ingen aning om vem detta skulle kunna ha varit, men i årets första nummer av Kirunatidningen fick jag svar. Det var min farfars far, som i artikeln kallas för "den gamle Paaninen som såg det som är fördolt för oss andra". Lite coolt må jag säga!

Lite ocoolt däremot har varit att jag nästan blivit förföljd av bacon den sista tiden. Som säkert alla vet vid det här laget äter jag inte kött, men inte minst pga sociala skäl så började jag efter några år som superstrikt veggie att äta fisk (något som också detta egentligen är för mig etiskt diskutabelt, särskilt med trålning, fiskodling samt många fiskares beteende gentemot sälar, valar etc plus att man vid fiskforskning kunnat konstatera enorm stress och smärta hos de uppdragna men ännu icke dödade fiskarna). Så när vi blev bjudna på restaurang av en släkting så bestämde vi oss för att ta fisken eftersom det fanns all anledning att misstänka att vegorätten var något djupfryst från Konsum/ICA typ. (Helt ok i andra sammanhang men inte när man är på restaurang). Mm, jättegott. Tills jag kom djupare ner i rätten. Väl dold, kanske tänkt som en angenäm överraskning, låg en köttbit lindad med bacon! Nice. Very nice.

Hann knappt hämta mig från detta obeskrivligt äckliga förrän en av mina bästa vänner skulle bjuda på smörgåstårta vid födelsedagsfirandet. Hon hade inte riktigt väntat sig att beställningen av lax och räkor innebar mängder av skinka på toppen. Nåväl, kanten var god. När jag berättade detta för mamma så erkände hon att hon i sin tur fått panik vid en födelsedag då också den lax och räkor-smörgåstårtan dekorerats med skinka - men de hade rensat den innan jag kom... Ååååh, ge mig bara en morot eller nå't. Jag vill inte ha "lyx potatissallad" med gelatin. Jag vill inte ha Kellog's Frostade Vetepuffar med gelatin. Tango apelsinläsk (finns nog inte i Sverige) innehåller märkligt nog också gelatin. Det händer då och då att jag syndar med smågodis, men det blir bara några bitar för sen mår jag illa och det är nog gelatinet. Eller möjligen tanken på gelatinet, fast jag tror ändå inte det. Nåväl, nog om det som inte är gott. Nackdelen med att Bea inte bor på Möllan i Malmö längre stavas Al Basha, det arabiska konditoriet på Ystadsgatan 17. Himmelskt goda små kakor och sötsaker och fyra baklavabitar kostar 10 kronor! Sött, sött, sött men glöm inte min teori: allt med nötter i räknas till mat!

Om vi skall uppehålla oss ytterligare ett ögonblick vid mat så titta på Saltå Kvarns
www.minmusli.nu. De har sjösatt en perfekt idé; att man kan få kreera sin egen müsli och till och med får döpa den. Första gången kan man också, om man vill, köpa en plåtburk med müslinamnet och därefter får man refillpåsar. Inte särskilt dyrt och så kan man välja precis vilken bas och vilka tillbehör man gillar! Trevligt!

I Malmö trillade vi under vår effektiva julklappshandel också över en då nyöppnad affär vid Davidhallstorg som hette Deisy Boo. Dvs nästan som min katt Daisy Boo (som f.ö är döpt efter Jamie Olivers dotter) och efter denna serendipitet i form av namnskylt så klev vi naturligtvis in. Deisy Boo visade sig vara ett underbart litet paradis om man letar present till någon eller sig själv och ägarinnan var supertrevlig och dessutom så visade det sig att några av de vackra klädesplaggen var hennes egen design. Webbsida där man också kan handla: www.deisyboo.se. Några meter därifrån ligger kitschaffären Miss Universum som har allt möjligt roligt, halvgalet och fint, exempelvis oemotståndliga kaninlampor i plast.

Och flickor: om ni inte har födelsedag inom en snar framtid så kan man väl vilja ha något i påskägget...?! Från Bali kommer armbanden Good Charma by Joy vars amuletter skall ge lycka, inspiration och kärlek. Jag blev iaf helt kär! Finns också som halsband, exempelvis hos www.tintinstyle.se. Själv är jag ingen ring-människa men om man kan och vill ha ringar och samtidigt gillar lite street style så har Anna Winifred gjort Love Knuckles, dvs kärleksknogjärn (!) med hjärtan: www.Annawinifred.com. Hennes smycken andas annars nästan lite gothromantik, det är dödskallar och rosor etc.

Kombinationen kärlek, mystik och död var ju ett tema som kom att prägla romantiken, en kulturell period som också var en fertil grogrund för spiritualismen. Om ni inte sett Corpse Bride, Tim Burtons tecknade film (som var den jag kom att tänka på när jag gick in på Anna Winifred) om kärlek, död och vikten av att veta när man skall släppa taget, så gör det! Interaktionen mellan den levande och den döda världen är minst sagt aktiv, dessutom till tonerna av musik - jubilisciously lovely!

ur I could write a sonnet about your Easter bonnet, den 8 april

Vad gör man och vad säger man när ens dotter står i hallen, hållandes en backspegel med vidhängande buddhistiskt skyddshänge och säger "Mamma, mamma bli inte arg men jag har krockat bilen". Jag är ju ingen Dalai Lama så adrenalinet flödade till förstås... "Men mamma, du måste vara glad för att jag lever" Jag: "Ja, jag skall vara glad över det, om några sekunder, men...". Samtidigt klient på ingång. Tack och lov en närboende stammis som insåg att här fick nog hjälpen gå i motsatt riktning. (Fast just då levde jag i illusionen om att vi kunde göra readingen när vi kom tillbaka -ha!) Vi körde till olycksplatsen. Långt därute, mitt på en åker stod bilen. Helt demolerad efter att ha voltat två varv. Vi samlade ihop allt som var kvar av tillhörigheter och sedan hem till försäkringssamtal och allt. Då kom min chock - vilken ni skulle förstå om ni sett bilen... Men den stod ju ändå på något sätt pall och höll någorlunda ihop vilket skyddade Bea. Hon mötte heller ingen när hon fick sladd, och den for ut på "rätt" åker, den på motsatt sida var djupt plöjd med stora uppstickande stenar. Och alla tillgängliga skyddsänglar måste ha hållit i henne för hon skadade sig knappt, en bula i pannan bara plus glassplitter som ännu flera veckor efteråt faktiskt tränger fram genom huden.

Medan vi väntade på min mamma som skulle köra oss till stan för att jag skulle hämta hyrbil (jag rekommenderar alla en hyrbilsförsäkring, särskilt om man inte bor vid Stora Torg) satt vi och kollade musikvideor (Bea var med i en som visades då, iaf en ljusglimt i mörkret) och jag gav Ljus på bulan som bokstavligen smälte undan och försvann under mina händer, och på nacken förstås (att sätta sig på akuten och få noll hjälp var inget som direkt lockade, kanske dumt enligt vissa men vis av erfarenheten säger jag...). Och en växande insikt om att beskyddet över Bea varit ofantligt stort! Två kosovoalbanska takläggare stannade och frågade och hjälpte - det var det ingen annan som gjorde, och Bea som bara skulle in och köpa frukost hade ingen mobiltelefon med sig, så där kunde hon stått. De hjälpte också till att samla ihop pengar och kreditkort som flugit ur bilen och körde henne hem. All kärlek och tacksamhet till dem!

Sedan följde en ganska stor övning i tillit, som ni nog förstår, baserade på frågan "Hur hitta & finansiera ny bil?". Rätt sort - allting annat än en CR-V var otänkbart, jag älskade min bil. (Jag hade ju en strikt budget, annars finns visst alternativ...!) Rätt färg - hm, finns fina i beigeguld men jag ville ändå ha mörkblå metallic, min absoluta favvo-färg. Annat viktigt att beakta är ju miltal, servicebok och sådant men jag har ju dessutom en en annan hang-up också: att reg.numret skall vara "rätt". Till slut hade jag några tänkbara kandidater, men när jag gick och lade mig en kväll så var det en bil som hoppade fram och ville bli min. Allting lät bra - utom priset. Men min inre övertygelse var så stark att jag vågade, med betoning på jag och med betoning på vågade, ringa bilfirman och säga vad jag kunde tänka mig att ge. Jag pratade på i någon sorts väldigt frenetisk nervositet så den arma människan blev helt förvirrad... slog i sina papper.... räknade... och sade "ja"! Så igår var jag i Uddevalla (allt går bara man vill tillräckligt mkt, det fanns kommunikationer dit också!) och hämtat min BAZ (Baz Luhrmann; Strictly Ballroom, Moulin Rouge - är det inte bara sååå underbart?!!!) 318.

Veckan dessförrinnan gjorde vi en annan roadtrip. Vår lilla kärleksapostel Ritchie behövde operera sitt öga och Bea tog reda på att de bästa ögonkirurgerna finns på Strömsholm. Så dit styrde vi kosan. Upp på kvällen, de enda som var ute var vi och lastbilschaufförerna vilket hade en viss sällsam charm. Vägen från Ödeshög upp mot Örebro visade sig vara 70-väg med fartkameror. Det var förvisso sällsamt men alls icke charmigt. Om jag skall hälsa på den Heliga Birgitta kan jag ta den vägen igen, annars never more. Framme klockan 3 på natten. Sömn i en Toyota Yaris, ja det var ju inte Hilton precis. Ingen över 150 cm i längd rekommenderas prova, för jag var med 153 cm för första gången i livet för lång...

Ritchie blev lite kär i den unge veterinärassistenten vilket gjorde överlämnandet lite enklare. Sedan skulle vi äta frukost. Valde att köra till Eskilstuna som jag målade upp som en gullig småstadsidyll. Hm. Nåja, vi såg lite gullighet på vägen därifrån men annars var det mest typ stängt, fult och gatuarbeten överallt. På Pressbyrån var det iaf öppet och det fanns stora muggar te = överlevnad. Tog motorvägen hem, 120, då förlorar man inte körkortet förrän i 150 och i 150 kör jag inte... Inom Köping förresten och VAR fanns Skylten? Disappointment! När vi kom till Ljungby hade jag tröttnat på att köra fort och tog vägen över Liatorp istället. Bonusen med den vägen är några fina hus, varav ett är stort, förfallet och öde och nästan liknar en Västern-kuliss. Hoppas att det kan hamna i goda händer. Det här är förresten rätt väg för er som kommer uppifrån och vill kombinera ett besök här med IKEA!

Nu till annat: Jag har läst en mycket intressant artikel av Matthew Fox. Han är ett stort namn inom New Age med katolsk bakgrund; han är/var dominikanerpräst, ivrig ekumeniker och feminist. Hans undervisning och författarskap ådrog sig katolska kyrkans uppmärksamhet och han fick i slutet av 1980-talet genomgå ett tyst år då han vägrade att ta avstånd från vad kyrkan kallade wicca och Starhawk-ideologi. Från artikeln verkar det faktiskt nu som om han till sist blivit utesluten. Han skriver om the Spiritual Warrior och de fyra vägar man måste gå som andlig krigare; Via Positiva, att anta en livsbejakande attityd med glädje och tacksamhet över livet i insikten att universum består oss med allt vi behöver. Via Negativa är att kunna röra sig in i tystnaden och tomheten, att kunna uppleva smärtan och den existensiella ensamheten. Det är sörjandets väg, säger Fox, som öppnar upp för nästa väg; Via Creativa. Här arbetar den andlige krigaren i direktkontakt med Skaparen och skapar nytt liv, nya förbindelser, nya visioner och bilder. Den sista vägen; Via Transformativa, är det ultimata testet över rättvisa och medkänsla i det andliga arbetet. Vänder sig krigaren nu åt rätt håll, bidrar arbetet till att hela de som behöver det och stärka de svaga eller - vilket är en risk - riktas arbetet mot de redan priviligerade så att de får det ännu bättre...? Jag mejlar gärna hela avsnittet till den som vill läsa allt (är på engelska).

De godaste doftljusen Voluspa har jag oftast köpt hos iiSA of Malmö på Stora Nygatan, men nu berättade Wanda att hon också saluför dessa. Godast just nu (limited edition) är Makassar Ebony & Peach, ett svart ljus i en silvercylinder. Annars brukar glasen eller metallburkarna vara guldornamenterade, så även efter det att ljuset är slut så fortsätter det vackra. Jag har i ett extramejl tidigare berättat om Wandas nya, mysiga inredningsaffär på Kungsgatan 4 i Helsingborg "Wanda Blom selection",
www.wandablom.se. Är ni Helsingborg så missa inte denna! Wanda har också fina kläder och pryttlar som inte går att finna överallt, så det är en butik väl värd ett besök! Voluspa eller Völuspa betyder förresten Valans spådom och är Eddadiktningens skapelse- och undergångsberättelse.

Har läst två lättsamma men ändå djupa böcker fast de var det på ett trevligt och tillgängligt sätt: Romanen Välkommen till himlen av Fannie Flagg, ISBN 978-91-0-011615-6 (också Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café och En röd liten fågel i juletid) handlar om krutgumman Elner Shimfissles himmelsfärd. Fylld av medmänsklighet och med underfundiga vändningar, inte minst när mrs Shimfissle funderar över de bibliska sanningarna eller vad som kom först; hönan eller ägget, där är det LOL-varning! Fanny Flagg avslutar även den här boken med recept och med tanke på verkan av Grannen Dorothys himmelska karamellkaka i boken så skulle väl alla prova den. (Ja, jag tänker inte baka men jag kan bidra med att äta den...!). Den andra boken är Lou Rosslings Tänd dina stjärnögon, ISBN 978-91-85653-33-1, fylld av vardagsvisdom och påminnelser om hur vi kan möta människor med uppmärksamhet och öppenhet och därigenom förändra varandras liv. Mycket tankeväckande!

Dessutom: Tack alla för den stora responsen på min genus-orättvisa-på-sportsidorna-i-Kristianstadsbladet-artikel! Ibland får man säga ifrån - och viss förbättring har faktiskt inträtt, men det är långt kvar till ens i närheten av lika. Om det var 1 av 10 innan är det kanske 2-3 av 10 nu men lite halvroligt var att redan när artikeln anlänt till tidningen, men innan den gått i tryck så kom en synbar skärpning! Annars har jag fullt upp med att notera att temat Den röda tråden i Lokaltidningen (som består i att någon skickar en fråga vidare till någon och så skriver man om detta) hittills är en manstråd. Det var likadant när det pågick i Kristianstadsbladet. Någon enstaka medveten och prestigelös man bröt mönstret och skickade frågan till en kvinna men inga kvinnor behöll tråden mer än max två steg, oftast bara ett. Fascinerande! Passade vi inte alltid bollen till killarna för att de var bättre på att göra mål när vi hade idrott i skolan....?! Om någon tjej försökte skrek de otåligt "Passa, passa då!" Framstegen är stora. Om man jämför med myrornas skostorlek.

ur It might as well be spring, den 5 maj

Idag är det faktiskt riktigt mysigt att sitta här inne och skriva när det regnar ute - det var underbart med alla soliga dagar men nu behövdes det verkligen regn! Trädgården ropade efter regn och är man hästflicka måste man ju tänka på höskörden...

Valborgsmässoafton hände det något speciellt. Min mamma fyllde 70 år. Hon bor med sin man i ett hus, Torpet, som faktiskt är exakt likadant uppbyggt som Sporrakulla, den välkända gården från 16-1700-talet i Göinge-skogen några kilometer fågelvägen därifrån. (På Sporrakulla spelades den gamla snapphanefilmen med Edvard Persson in, liksom dramadokumentären Snapphanarnas krig för några år sedan). Hur som helst så finns det på Torpet ett gammalt golvur som inte gått på de sista 20 åren, loden är t.o.m borta. Men mitt under födelsedagsfirandet så började klockan gå och slå! Efter några timmar tystnade den igen, men tala om födelsedagsgratulation från vad jag skulle vilja kalla en annan värld! En besökare av mera skeptiskt slag fick nästan ett bryt av ilska eftersom det var tekniskt omöjligt att förklara. Men när ett tjugotal gäster hör så är det lite svårt att kalla det en hörselhallucination...

Tack alla som öppnade Earth Day-kortet (det var verkligen både tänkvärt och vackert)! Earth Day arrangerades första gången redan 1970 i USA, då initierad av Denis Hayes som fortfarande är aktiv. 1999 blev dagen internationell. I den ursprungligare varianten av New Age, om vi tittar tillbaka till 1960- och - 70-talen så var det inte så stark betoning på personlig utveckling för framgång som vi ser idag. Tankegångarna var mera riktade mot hur man skulle leva gently on the land, dvs i samklang med naturen och i samklang med varandra. Man talade exempelvis om Gaia hypotesen, att jorden var/är en gudomlig levande organism. Livet skulle vara i närmare kontakt med jorden med det som man beskrev som heliga kvaliteter, ett liv där man delade på resurserna - inte slösade upp dem - och förstås; levde i fred och harmoni. På flera ställen valde man också att starta upp ekologiska levnadsprojekt, som Findhorn i Skottland eller Auroville i Indien. Om miljötankarna var aktuella då för de väl sägas vara högaktuella idag... Som exempelvis diskussionen om genmodifierade grödor: se
www.gmo-free-regions.org/stop-the-crop-action/se. Vi har ju också en svensk motståndsrörelse mot GMO där Östra Göinge är särskilt aktiva för att skapa en GMO-fri kommun. Se gärna webben: www.hejdagmo.se.

Hm, hoppet från att hantera jordens resurser försiktigt till shopping är måhända stort, men fullt möjligt att överbrygga tycker åtminstone jag. På www.campusgifts.co.uk finns den nya varianten av de traditionella japanska kokoshi-dockorna; Kimmidolls. Helt bedårande söta plus att de alla har ett individuellt budskap eller en andlig mening som Tranquility, Wisdom, Growth etc. Här finns också andra roliga, gulliga och fina saker. Som absurditetens mästare Edward Monkton exempelvis, han har bl a ritat Zen Dog, hunden som lever i ett zen-flöde. Själv har jag ett av hans kort där texten lyder "LIVE YOUR DREAMS - Except for that one being EATEN by the GIANT SPIDER".

Boktipset kan kanske inte sorteras in under andlig litteratur precis, men för att uppnå en ökad medvetenhet så måste man ju lära sig lite av varje så att man verkligen blir just medveten. Ekonomijournalisten Pontus Herin, uppvuxen på Djursholm valde att med sin familj flytta till Tensta för att utmana sina fördomar. Om människor, stadsplanering, status... mm, mycket intressant "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra" (ISBN 978-91-7232-137-3).

ur I see a rainbow blending... den 25 maj

Igår kväll kl 23 lite drygt mejlade jag förra veckans skrivresultat till min handledare. Hade - som alltid - behövt en dag till, vilket ju är en märklighet i sig, man behöver alltid en dag till när man än börjar... Nu har jag skrivit om kapitel 1, lagt till och finputsat. Kapitel 1, säger ni, vad det inte det du gjorde förra gången. Jodå, helt rätt. Och det lär säkert bli minst en omskrivning till. Nu börjar jag i alla fall ana målsnöret på allvar, vilket är väldigt inspirerande. Ännu en märklighet när man skriver är att man börjar och nästa gång man tittar upp har det gått flera timmar. Tack och lov för stall, en gnäggande Chaplin som kräver lunch och hundpromenader som rensar hjärnan, det är då jag kommer på en massa saker... Precis som han med bensenmolekylen som gav upp tankeverksamheten, gick och lade sig, somnade och drömde om en ouroboros; den mytologiska ormen som biter sig själv i svansen. I den bästa av världar hade jag kunnat reda ut det här resonemanget helt och fullt men det var något med ouroborosen och den kemiska beteckningen, jag tror att det var så att det helt enkelt gick upp ett ljus för herr bensenmolekyl. Så den sedelärande slutsatsen är: ta en paus ibland, det är då pusselbitarna trillar på plats!

Förra helgen gick vi på bio och såg Coraline och spegelns hemlighet. Mm, helt lovely, särskilt om man gillar tanken på passager till andra världar. Den värld Coraline kommer till är en till synes perfekt spegelbild av den världen hon egentligen tillhör. Och i den nya världen finns det en fantastisk mamma och en fantastisk pappa, ja, där är allting helt perfekt.... eller...?! Om man är intresserad av teknik så är det en dockanimation gjord i sk stop-motion-teknik, den är alltså inte dataanimerad. Truly a work of art, alltså. En annan film - dessa filmtips fungerar bara för er som har barnasinnet och det magiska tänkandet någorlunda intakt, men det gäller, hoppas jag, de flesta som får detta mejl - som är en riktig saga; Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Mycket svärta, precis som i Coraline. Baksidestexten inleds så här: "Kära tittare, om du gillar filmer med sjungande kaniner, exploderande rymdskepp eller hejaklacksledare är den här dvd:n inget för dig...". Nåja, sjungande kaniner vet jag inte, kommer inte på någon i hastigheten , men man kan helt klart gilla både Sid (Ice Age) och syskonen Baudelaire utan att behöva stretcha hjärtat allt för långt...

Sedan har jag ju faktiskt varit på äventyr också, icke att förglömma. Kabbalah-kursen i Göteborg var både givande och lärorik. Det var lite internationell feeling, några kom från London och två killar hade kört ända från Belgien för att vara med! För er som bor i Göteborg finns det nog regelbundna tillfällen där man träffas i grupp, annars gäller väl allmän vakenhet. Det internationella högkvarteret finns i London, där är också läraren från kursen Z' ev ben Shimon Halevi så kallad Principal Tutor och där finns det naturligtvis enormt fina möjligheter att förkovra sig... www.kabbalahsociety.org Och så till er tjejer som beklagar er över att det inte finns några andligt intresserade killar... jag har bara en sak att säga: på lördagens restaurangbesök var det jag och sju pojkar...! Nåväl, lite skämt, lite allvar, det var mycket intressant undervisning som dock tyvärr stördes emellanåt av deltagare som helst ville delge andra sina privata funderingar, bräscha med kunskaper och erfarenheter och därför avbröt i tid och otid. Märkligt. Till slut fick Halevi säga, först vänligt sedan mera bestämt, att det kanske vore bra om han fick göra det han kommit för att göra.

En väldigt bra sak, tyckte jag, var att Halevi var extra noggrann med att vi skall vara försiktiga med magi och liknande aktiviteter. Det finns allt möjligt i andevärlden och det är inte så lyckat att vara alltför naiv och obetänksam; hänger man upp välkommen-skylten vet man kanske inte riktigt vad det är man välkomnar... (Det här är en av mina käpphästar, några av er har hört detta förut, det är inte tillrådligt med med icke genomtänkta laborationer...) Särskilt uppmärksammade han de senare årens intresse för att åkalla änglar, något han menade var helt förkastligt. Ärkeänglarna är inte upphöjda människor, det är något helt annat, något större, något kraftfullare och för oss något helt ohanterligt sade Halevi. Klokt. Better safe than sorry, eller hur. Men jag hann sedan knappt hem förrän Livsenergis tidning landade i postlådan; huvudbok Fråga dina vägvisare av Sonia Choquette. "Lär dig kommunicera med ditt gudomliga nätverk", nåja, men oops "ärkeänglarna älskar att bli kallade på eftersom de tjänar Gud genom att tjäna dig" eller "eldandar kallas salamandrar... de inspirerar till passion, nytt liv, välsignelser, kreativitet och andlig läkning". Vill ni se vem Sonia är så gå till www.soniachoquette.com men det där med salamandrar och nytt liv, hm, kanske ändå rätt så bra om vi får behålla det vi har tills det är dags om man säger så... för om det nu verkligen existerar eldandar, hur tyglar vi då dem när vi tryckt på startknappen...?! Jag misstänker att vi inte kan ringa Sonia...

Ett annat av livets mysterier är varför människor från Göteborg är så himla trevliga...?! I Göteborg finns Näckrosen som är en ovanligt välsorterad andlig bokhandel, fast ändå lite skönt osorterad á la antikvariat nästan, där har inte varit någon minimalistisk Feng Shui-expert (ha! ibland är jag ju otroligt rolig, ja, ja, Feng Shui i all ära, men minimalism... ja, ni vet...) och rensat ut. Ägaren Bosse (trevlig) var också med på kursen, så på lördagskvällen fick vi en private tour... en del av sortimentet syns på webshoppen, men det finns mer, mycket mer och särskilt värdefullt; det finns mycket andlig litteratur som aldrig översätts och Bosse hade nog nästan minst lika mycket på engelska som svenska...! Näckrosen finns på Storgatan 10, telefon 031 - 13 60 85 /13 60 20 eller
www.nackrosen.se

Ytterligare en megatrevlig kille (från Göteborg!) på kursen tipsade om Vipassana-centret i Ödeshög. Nu talar vi om hardcore-meditation för den som verkligen vill meditera på allvar. Kortaste vistelsen är 10 dagar. Läs mera på www.se.dhamma.org och mitt tips är: läs kursföreskrifterna ordentligt innan ni bestämmer er! Ingen avgift, man ger en donation, det är ett vanligt asiatiskt andligt system och skall självfallet uppskattas och hanteras väl.

Bra och billigt hälsomedel som nu verkar få en rennässans: Molkosan. Utvecklat av Alfred Vogel som var övertygad om att det förbättrade bukspottkörtelns funktion. Nu är den första vetenskapliga studien genomförd på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där kunde man påvisa hur Molkosan sänker blodsockret så effektivt att även diagnosticerade diabetes typ 2-patienter kunde minska sina insulindoser. Annars är det också ett utmärkt medel för att stimulera matsmältningen, häll ngn tesked i ett glas vatten och ha som måltidsdryck, enkelt och inte dyrt. Förr, när jag försökte sjunga (- nej, det gick inte, fruktansvärd rampfeber förändrar rösten, njae tar bort skall jag kanske säga... men jag tog nog sånglektioner i typ 8 år) så gurglade jag mig med Molkosan, det var supereffektivt för att klara stämbanden och definitivt ett bra trick i förkylningstider. Dessutom jättebra för hyn, både använt utvärtes och invärtes.

ur Slanted and Enchanted, den 22 juni

Nu har ni säkert firat in sommarsolståndet - eller firat ut beroende på hur man ser det... -rejält och jag hoppas det var trevligt och relativt regnfritt. Jag var tvungen att prioritera mitt skrivande vilket kan tyckas särdeles märkligt, but a woman's gotta do what a woman's gotta do... Jag får fira nästa år istället. Och jag hoppas kunna fira mer än midsommar om man säger så. Insha'Allah.

Sjäv vet jag inte vad semester är (jag har väl en släng av arbetsnarkomani på gott och ont), hade två veckor obetald semester 1986 som jag njöt av och några dagar i London förra året men annars är studentliv och eget företagande inte något som medger ledigheter. Men jag är så glad & nöjd i alla fall, en dag då & då för att göra något trevligt räcker för mig. Jag ser det snarast som att jag har stimulans och roligheter varje dag. Hade inte ens tänkt på att typ hela Sverige försvinner (lite oklart vart, kanske till älvriket) nästan hela sommaren, men jag insåg det när jag startade mitt företag 2005. Logga- ja, då får vi snabba oss, vi skall ha semester. Visitkort, ja, då får vi trycka nu sedan stänger vi i 5 veckor. Unsoweiter. Jag fann & finner detta extremt underligt.

Läste att Till vildingarnas land, den gamla Maurice Sendak-barnboken kommer som film i höst. Jag ääälskade den boken, lånade den på biblioteket säkert 30 gånger när jag var mittemellanliten, så detta blir spännande.

Den mest underbara bilverkstaden finns i Lönsboda! Specialister på Honda och gulliga och moderat prissatta till skillnad mot en mardrömsupplevelse i Hässleholm för några år sedan där de varken var det ena eller det andra. Jag åkte från Lönsboda med en spinnande & nöjd bil (jo, jag lovar, den nästan sjöng. En soullåt, tror jag, det var nog oljebytet...) och själv lycklig. Trots väntande faktura. Det säger en del... Så det blev ju faktiskt en semesterdag när jag tänker efter, tillbringad i skogen. Fick tag på årets Laura Ashley-katalog och kunde inte slita mig, tittade i den i flera timmar. Så otroligt mycket fint. Om man köper den direkt i butiken kostar den bara 40 kronor, vilket är sanslöst billigt, samma pris år ut och år in. För 20-25 år sedan hade jag totalt dille på Laura Ashley, vi tjejer låg på stranden och valde och planerade. Jag försökte till och med starta en butik här, men generalagenten ville inte ha någon affär i Kristianstad utan satsade på Malmö istället. Nåväl, det var inte mitt öde... Sedan kom det några år när Laura Asley var lite vilsna i sitt skapande och jag tappade helt intresset. Men årets katalog var lovely... På
www.lauraashley.se finns adress- & kontaktuppgifter, www.lauraashley.com är den brittiska originalsidan.

För något år sedan rekommenderade jag Bodystore när det gällde hälskostpreparat på nätet. Hm, jag tar tillbaka. Fungerade en stund och sedan fungerade det mesta inte alls. Trög sida, om det tar flera timmar med Beas bredband då talar vi orimligt trögt. Produkter som var slut eller som inte tycktes vara slut men ändå inte fanns till leverans. Och tio dagar netto, ok, men inte om det tar 4-5 dagar att skicka. Nej, vi gav upp och hittade Vitapost istället. Har i princip allt. Paketet hem till dörren dagen efter eller nästa. Faktura 14 dagar. Super! Prisexempel: Weledas mandelolja 116 kronor. Varför jag nästan svimmade (och blev lite småsnål och avstod från köp, medges) när hälsokosten tog 151 kr!

Jag är ju övertygad om att om man inte råkar bo på en biodynamisk restaurang så behöver man kosttillskott. Ibland kommer förvisso larmrapporter, var det inte B-vitaminer - eller kanske C - för något år sedan...? Ja, sedan inser man att stackars lilla råttan fått 300 ggr maxdosen per dag i några månader av ett enda tillskott varpå den går hädan. Ja, och sedan kommer Larmet.

Selen exempelvis kan vi inte få i oss tillräckligt genom kosten. Nya rön visar att selen är cancerförebyggande. Mikael Björnstedt, docent på Karolinska Institutet menar att man först nu insett hur viktigt selen är för vår hälsa. Själv tar han 200 mikrogram/dag annars är rekommenderad dos 60 - tala om säkerhetsmarginal...! Björnstedt prövar nu selen som cellgift. Dagligt intag (av 200 mikrogram) gav tydligen en minskad lungcancerfrekvens med 46 %, mag- & tarmcancer med 58 % och prostatacancer med 63%. Selen påverkar också sköldkörteln, spermiekvaliteten, skyddar mot infektioner och hämmar kvicksilverupptag.

Själv äter jag (svimma inte nu!): två mycket potenta multivitaminer med alger, Mega B, B 12, Hemofer (järn), Ester C (antingen 500 eller 1000 mg), Super Zink (60 mg), Dolomitkalk med magnesium, Probioplex, Membrasin samt Röd Gerimax (ginseng). Vid läggdags tar jag 4 kapslar Fritt Flyt (omega-3). Jag dricker minst 6 muggar grönt te, ofta någon till. Två stora glas vatten med lite Molkosan eller det som förr hette Tonidrain nu Detox, då och då i kombination med Chlorella alger som har en utrensande verkan. Må vara att det kan finnas en placebo-effekt men so what?! Idag måste man hålla sig så frisk man kan, för ingen annan lär gör det åt en! Ja, ja. Nu var jag väl en riktig präktig Pollyanna... men jag hoppas ändå att ni blir inspirerade och inte avskräckta. Vitapost hittar ni på
www.vitapost.se!

Finaste små älvorna i tung metall: The Iron Fairies. Finns också små gruvarbetare. Kommer från Australien och levereras i en liten säck inuti en rustik, brun låda med snören. Med varje älva man köper får man ledtrådar så att man kan öppna 10 av de många dörrar som leder till en underjordisk värld, plus lite fairy dust så att älvan kan frigöras när hon kommer hem till trädgården. Alla älvorna är handgjorda! Precis sådant jag älskar! Lite mystiskt. Dolda älvriken. Eller stora tunga garderober i engelska hus, och så vips! Narnia. Gav iaf en älva, Brook, till lilla Mummy på Mors Dag. Finns i Lund, i Lilla Fiskaregatans trädgårdsbutik. www.lillafiskaregatanstradgardsbutik.se. Klicka på älvan till höger på startsidan så kommer sortimentet upp. Älvorna & historian bakom och en massa annat kan skådas på vackra sidan www.theironfairies.com

Ingela på Futura Tankecenter har ett digert sommarprogram. Själv blev jag lite nyfiken på Per Hill, www.firewalk.nu/pertina.html, som skall berätta om sin lärlingsresa inom schamanismen onsdagen den 29 juli. Sist jag såg Per Hill var han en pytteliten unge med en pytteliten ponny som hette Dunhill. Jodå, det var i detta livet men det är en stund sedan. Ungefär sedan Till vildingarnas land skulle jag tro... Alltid något på gång hos Ingela - titta själva: www.tankecenter.info

ur Shiny and Sparkly and Splendidly Bright, den 23 juli

Hästflickors största sommarlycka: Falsterbo Horse Show! Vi hade lite dålig framförhållning i år och stod utan biljetter, men beslöt oss för att köra ner på onsdagen när läktarna är öppna. Största behållningen var kanske ändå att när tävlingarna var över satte vi oss och tittade på de ryttare som arbetade sina hästar inför morgondagen. Jag tror inte det gäller bara ridning, utan i allmänhet: att se de bästa i aktion är både lärorikt och inspirerande! Så kom vi då hem, uppfyllda och glada. Gick och lade oss och vaknade och var inte längre upprymda utan mest sorgsna. I ett dygn vankade vi molokna omkring och saknade Falsterbo. Alla biljetter slutsålda sedan länge. Men, men it was a true calling, då brukar allt lösa sig och så även denna gång. Det fanns två perfekta biljetter kvar till oss, en tjej sålde på Blocket, sedan var vi lyckliga igen och kom till att tillbringa även lördagen i Falsterbo där vi bland annat fick se derbyt. Det är en speciell hoppklass med annorlunda hinder, där ekipagen också hoppar ut från banan och sedan återvänder in genom att rida över en stor och brant backe, som på hästspråk kallas bank. Banan är ovanligt lång så det sorterar effektivt ut de allra bästa! Ja, ja jag skulle kunna skriva i timmar om Falsterbo utan att kunna förmedla känslan fullt ut. Jag har ju ett stort gäng hästintresserade klienter: glöm inte www.falsterbohorseshow.se , självklart kan andra också kika. Första gången jag var i Falsterbo var 1973, det var redan då en stor internationell tävling men allting var enkelt, det fanns bara en liten läktare och definitivt inget champagnetält... En liten hint om vad som pågår i den riktigt stora hästvärlden: titta på storsatsningen i Dubai; Meydan City på www.meydan.ae . Där kan också de med rätt kvalifikationer söka jobb...!

Jag hade inte riktigt förväntat mig att jag skulle bli så tagen av Michael Jacksons bortgång som jag blev, jag drömde faktiskt om honom varje natt under någon vecka. Vi har ju matats med de mest märkliga mediabilder de senaste åren och jag tror att det som verkligen var MJ's vision kom att undgå många. Själv förstod jag inte förrän under minnesceremonin men då blev det mycket påtagligt. Ja, vi slog över till CNN, jag tror nog att den svenska ohyfsen slog något slags rekord. Bristande kunskaper samt ett smaklöst babblande, det var väl knappast det rätta tillfället för spekulationer och skitsnack?! Visste ni att MJ är den musikartist som donerat allra mest pengar till välgörenhet? Det som kom som en uppenbarelse för mig var att han nog hade ett stort uppdrag: att förena människor över nations- och rasgränser. Han föddes 'vuxen' och med en specialbegåvning inom musiken som kanske är den enda möjliga totala globala barriärbrytaren vi har. Ingen svart artist hade fått sin musikvideo visad på MTV förrän Thriller sändes, så MJ öppnade dörren - sparkade upp skall man nog säga - för många. Lamont Dozier, soulsångaren, sade att när Billy Jean första gången spelades, jag tror för en utvald samling på Motown, så hände något väldigt speciellt. Energin lyfte till en nivå dit ingen annan någonsin kommit, alla blev redan efter några sekunder helt extatiska, alla visste där och då att någonting mycket speciellt hände. Och det spelar ju ingen roll hur många gånger man har hört den, it really gets you going, eller hur?!

Martin Luther King III talade på minnesceremonin och sade något viktigt som angår oss alla; att vi skall bli det bästa vi kan bli, oavsett vad vi väljer att göra: "My father once said that in life one must discover what their calling is and when they do, they must do their jobs so well that the living, the dead and the unborn cold do them no better. (...) to become our best by stating that if you cannot be a pine on the top of the hill why just be a shrub in the valley, but be the best little shrub on the side of the road. Be a bush if you cannot be a tree. If you cannot be the highway just be a trail. If you cannot be the sun, just be a star. For it isn’t by size that you win or you fail, you got to be the best at what you are. Michael Jackson was truly the best of what he was. (---) to be a street sweeper you must sweep streets so well. In fact you must sweep streets like Beethoven composed music. Sweep streets, he said, like Shakespeare wrote poetry. Sweep streets like Raphael painted pictures. Sweep streets so well that all the hosts of the heavens and earths would have to pause and say here lived the great street sweeper that did his house well. On June 25th, because he was the best, I believe heaven and earth did pause indeed to say of Michael Joseph Jackson here lived a great entertainer who did his job well."

Det är inte många människor som gjort så mycket gott eller har haft den räckvidden som Michael Jackson hade - och har - hans musik och hans texter binder ju ihop människor över jorden. Överallt i hela världen sker manifestationer av dans eller moonwalkande (se ex www.eternalmoonwalk.com), det är väl bara 10 % av skåningarna som kan ha något att invända mot de resultaten... Sedan tror jag ju knappast att någon av dessa inskränkta ynkedomar kommer att få några resolutioner föreslagna i sitt namn eller bli "honored forever and forever and forever and forever and forever" som Sheila Jackson Lee sade under ceremonin. Så Gone too soon... ja, absolut, särskilt i avseende på hans barn men vi får väl tro att hans gärning inte har avstannat för att han gått över till andra sidan. Jag tror iofs inte riktigt på det där Rest in Peace, de flesta på andeplanet har nog rätt fullt upp...

Nu till något helt annat: Läste ni om Om Mokshananda? Eller Jonathan Hellbom som han hette innan han satsade på indisk andlighet och blev yogi. Han mediterade i Himalaya och fick en uppenbarelse om spikmattan. Och startade Team Shakti, ett företag som beräknas omsätta 200 miljoner nästa år. Låter det bra? Om idén uppkom under meditation så måste det ju vara godsent, eller? Tyvärr var denna historia för bra för att vara sann. Det visade sig att Eriks mamma Nadine - fem år före "uppenbarelsen" - sålde ryska spikmattor genom Komplementärmedicinska högskolan i Malmö. Och den försäljningsansvarige på skolan säger att det tog bara en månad efter att Nadine sagts upp så tillverkade hon en egen. Det är möjligt att spikmattor fungerar och det är ju isf jättebra. Men jag är inte särskilt förtjust i sådant här New Age-mumbo jumbo-meditation-i-Himalaya-snack som bara har ett syfte: att få en produkt att låta mera magisk, genuin och mystisk för att det är ett bra försäljningstrick. Och hur går det med yogi-statusen om man inte är uppriktig? Jodå, det kan nog gå bra. Ekonomiskt iaf. Se på Sai Baba. Men lite märkligt är det allt att yogisarna och guruerna så lätt förtränger de andliga lagar de lär ut...

Dolce & Gabbana lanserar Anthology, fem nya parfymer inspirerade av tarotkorten, i september. Le Bateleur no 1 med ceder och vetiver, L'Imperatrice no 3 med vattenmelon, kiwi och mysk, L'Amoureaux no 6 med bergamott, trä, peppar och mysk, La Roue de la Fortune no 10 med gardenia, patchouli och jasmine samt La Lune no 18 med liljor, sandalwood, mysk och läder. Kul idé om än icke för mig. Jag är inte parfymindustrins dröm direkt, jag är trogen 1920-talsdoften Fracas och den är jag och jag är den... För alltid och i evighet tror jag.

Nya Gysingekatalogen Handbok no 9 är en 300-sidig bibel för byggnadsintresserade. Jag köpte den i museishopen som inflyttningsgåva till vänner som köpt ett hus med anor från 1600-talet. På muséet 250 kronor, kan annars beställas direkt från Gysinge för 230 kr, betalas till bg 5770-9594 så kommer den i brevlådan. Mer info www.gysinge.nu . I den finns både produkter man kan köpa som repliker av gamla trädgårsmöbler, strömbrytare i bakelit och porslin, dörrtrycken, gångjärn, ja, allt som bevarar ett gammalt hus karaktär. Dessutom en guldgruva när det gäller kunskaper, kunskaper som inte finns på moderna byggvaruhus. Läs först - renovera sedan! Det bästa är att det många gånger blir billigare dessutom, att exempelvis inte kasta ut de gamla fönstren med kärnvirke och kanske handgjort glas som kan leva uti hundrade år utan problem.

Den ekologiska affären Uma Bazaar i Malmö låter helt underbar, tyvärr har jag inte hunnit dit ännu. Webshop är på gång men tills dess så finns ändå utmärkt hemsida med info, www.umabazaar.se. Se särskilt under "Våra märken". De säljer bland annat Naturnappen, gjord i ett stycke gummi som är helt giftfri - total trygghet för alla bebisar. Och plagg i ekobomull låter ju onekligen lockande om man vet att enligt WHO så dör 40 000 människor per år relaterat till konventionell bomullsodling...!

Har inte kommit iväg på Ice Age 3 heller men som ni vet gillar jag Sid och sedan är det ju Scrat, ekorren som jagar Ekollonet med stort E. Sannerligen ett föredöme när det gäller konsten att inte ge upp...! Nu blir han kär, en kärlek som tydligen börjar med bråk. Vill någon ha ett eget ekollon - som ligger mera stilla - så finns dörrstoppen Forest Fruit hos Svenskt Tenn.

ur Fine and Mellow, den 20 augusti

Då är jag tillbaka igen efter en veckas skrivarbete. Ett tidigare kapitel om Christian Science blev omarbetat och om en vecka skall det diskuteras varpå sannolikt ny - jag hoppas inte total - omarbetning utan bara finputsning väntar. Jag skulle verkligen önska att jag bodde ovanför en vegetarisk restaurang med en varuhiss så kunde man bara få sin mat upphissad (och disken nerhissad!) och behövde inte tänka varken på att handla eller laga mat under skrivandet... Avdelning wishful thinking...

Vi har haft besök av Jehovas vittnen. Igen. Tjugo års ansträngningar på min trappa till ingen nytta. Jag har lite svårt för att bestämma mig om jag tycker att deras missionerande teknik är beundransvärd eller avskyvärd. Båda delar tror jag. Från deras synvinkel gör de ju något gott, de vill rädda mig ur djävulens garn eller något i den stilen. Den här gången meddelade jag raskt att jag var icke möjlig att rädda vilket gjorde att jag inte fick någon tidning. What???! Under många år fick jag besök av två damer, den ena hette Inga och vi blev ju nästan goda vänner innan hon gick över till andra sidan. Jag nämnde för en annan Jehovas-dam att jag saknade Inga varpå hon sade att hon sov sött i väntan på uppståndelsen. Hm. Eller kanske inte. Det måste bli en rejäl chock vid övergången att inse att det finns ett andeplan när man så energiskt förnekat det. Jag ser framför mig hur skeptikerna/ Humanisterna få samsas med Jehovas vittnena för att få en liten briefing. "Detta är andra sidan. Jodå, den finns - ni är ju här nu!" Och så får de motvilligt acceptera detta. Eller bli earthbound spirits, dvs spöken. Som inte heller finns. Tala om existensiellt dilemma!

En verkligt bra bok om Jehovas: "Samvetskris" ("Crisis of Consciousness") är skriven av Raymond Franz som satt i det styrande rådet. En berättelse om hur han råkade i onåd och hur han och andra behandlades när de stod upp för tron men gick emot organisationens absurda regler och straff. Väldigt läsvärd! ISBN 91-86518-06-2.

Ytterligare en rolig sak angående senaste besöket: tio minuter efter att vittnena vandrat iväg (den här gången var det två vid dörren men ett helt team ute på vägen) så skulle jag ta in hästarna. Tittade till för tyckte att det satt någon ihopkrupen vid stengärdet utanför hagen. Ut ur busken stack ett kvarlämnat vittne upp huvudet. "Jag plockar krusbär. Går det bra?" Jag blev verkligen ställd och sade bara syrligt "Ja, tydligen". Ironin gick henne spårlöst förbi för när jag tagit in hästarna så gick hon iväg med en hel PÅSE krusbär!!! I mean, hello...! Om man nu plockar bär i närheten av andras hus kanske man tar några i munnen, men nej, hon plockade rent busken. Men, men... det hade kanske inte fallit någon manna från himlen den dagen och bara gud vet ju hur långt de hade vandrat... Avdelning oväntat besök. Inklusive oväntat beteende.

På tal om oväntat beteende har ni kanske läst om Malmö stadsbibliotek. Där man gör sig av med tonvis med böcker för att skapa utrymme för "upplevelser". Gör sig av med innebär att man låter strimla dem istället för att sälja och ge bort dem, samt betalar nästan en ½ miljon för att marknadsföra den nya visionen. Bibliotekschefen Elsebeth Tank har bestämt att det är omodernt att låna/låna ut böcker eftersom de flesta köper böcker eller läser via internet. Hm? Böckerna tar för stor plats dessutom och de som skall finnas kvar skall stå med framsidan utåt. Nämnde jag att det var ett bibliotek vi talar om? Och att det inte är den 1e april? Jag har möjligen en något överromantiserad uppfattning om bibliotek men det här har väl ändå passerat alla rimliga gränser. Om nu tidsandan har blivit ytligare och mera förflackad så skulle väl biblioteken aspirera på att vara en motkraft till det?!

Vissa antikvariat är i alla fall still standing. Ni har väl inte missat Helenes Bokhylla på Östra Storgatan 45 i Kristianstad hoppas jag?! Förra året hittade jag en hel hög PG Wodehouse där som jag fattades i min samling, och under årens lopp så har det blivit många besök och många inköp. Helene själv är en riktig darling dessutom! På nätet finns annars www.bokborsen.se som är en försäljningssite där antikvariat och privatpersoner lägger ut böcker till salu. Paradis för bokmalar! Dessutom ett underbart boktips med biblioteksanknytning: "Bibliotekskatten Dewey. En småstadskatt som älskades av hela världen" av Vicki Myron. ISBN 978-91-7738-780-0. Om katten Dewey som pressades ner i återlämningsboxen en kall vinternatt, tinades upp, överlevde och visade sig vara en stor, stor själ som berörde och förändrade nästan alla människor han mötte.

Rakt ner i "nej-tunnan" går Rolf Hillegren, åklagaren som jämförde våldtäkter inom hemmets väggar med ordningsförseelser. Ja, det var ju rimligt, det är ju ungefär jämförbart med en felparkering.NOT! Vet ni, jag kommer aldrig att klara av utmaningen med det lila armbandet att inte klaga. Så länge det finns Rolf Hillegrenar så tänker jag inte ens försöka få något certfikat helt enkelt. Läs Katarina Wennstams "Flickan och skulden. En bok om samhällets syn på våldtäkt" ISBN 91-0-057840-1. Och bli rätteligen förbannade. Till råga på allt så har det senaste beslutet i Högsta Domstolen gjort att det blivit ÄNNU svårare att nå fällande dom.

Robin Sharma "Munken som sålde sin Ferrari" är på väg till Sverige och Göteborg. Jag tvivlar inte på att han är en god inspiratör, vältalig, tjusig och bra på det han gör, hans meritlista med coaching för de riktigt stora företagen i världen är imponerande. Men han har inte sålt sin Ferrari så mycket kan jag säga, snarare köpt en eller två till, för biljetterna kostar nästan 5 000 kronor/person. Och från bilderna på webben ser man att publiken räknas i tusental. Så jag blev glad när jag såg att han startat The Robin Sharma Foundation for Children. Sedan blev jag inte fullt så glad när det inte framgick hur mycket han själv donerar dit men att besökaren uppmanas att donera direkt. Känns lite sådär faktiskt. Men det är kanske bara jag som har en överromantiserad uppfattning, inte bara om bibliotek, utan också om andligt arbete... Om ni vill se efter själva:
www.robinsharma.com.

Läste ni om rödbetsjuicen? Forskare vid universitetet i Exeter konstaterade att inmundigandet av rödbetsjuice ökade uthålligheten då syreupptagningen blev extremt mycket bättre. Och blodtrycket sänktes. Efter juicen tar man lämpligen en bit mörk choklad för forskare vid Karolinska institutet har följt upp över 1100 personer som fick hjärtinfarkt på 1990-talet och det visade sig att chokladätandet minskade risken för att dö i hjärtsjukdom upp till tre gånger. Så om ni skall satsa på en "dark master" , satsa på choklad! (Kramer till George "Oh, you may stray but you'll always return to your dark master" = kakao.)

Kan det bli för många boktips? Förmodligen. Men jag läste nyligen Vägen av Cormac McCarthy och kan inte låta bli att rekommendera. En dystopi som snart kommer som film med Viggo Mortensen men förtjänas att läsas först. Kanske lika bra så man är beredd. För detta är värsta tänkbara scenariot. Jorden är ödelagd men några lever fortfarande och man får följa en far och son. Det här är en bok som etsar sig fast. Enkelt skriven. Ganska tunn. Men i alla andra bemärkelser stor litteratur. Vann Pulitzerpriset 2007. Och riskerar väl att bli strimlad i Malmö om några år.ISBN 978-91-0-011841-9.

ur Nice Work if You Can Get it 'n You Can Get it if You Try, den 18 september

Mm, vilken höst...! Inte något som den svage behöver kalla vår utan snarare något som var och en kan kalla sommar. Mörkt om kvällen dock. Ändå lite ljusare än vad C4 Teknik riktat in sig på när de funderade på att släcka ned gatubelysningen på landsbygden. För en gångs skull protesterade jag under namnet "Lucia" istället för mitt eget namn, fast de flesta förstod visst ändå att det var jag. Det är klart att det är trevligt att bli påhejad men de flesta orkar tyvärr inte gå från korridorsnack till regelrätt protest. Det har jag alltid vågat men visst, ett pris betalas för allt. Jag räknar ändå med att priset för tystnad i orättvisa situationer blir väsentligt mycket högre. Civilkurage som vida överstiger mitt har Waheja al-Huwaider från Saudiarabien som vägrar att underordna sig landets strikta regelsystem för kvinnor. Hon utmanar starkt och modigt och fick redan 2004 PEN/NOVIB:s yttrandefrihetspris. Checka hennes kampanjfilmer genom att söka namnet på Youtube!

Här fick vi behålla våra lyktor, jag tror dock inte så mycket på grund av mig, jag var bara den som initierade debatten sedan tillkom andra röster. De boende i Staffanstorpområdet hade inte samma tur, kanske för att de inte mobiliserade tillräckligt starkt motstånd, för där plockas nu lamporna ner. Som vid alla besparingar - liksom inom sjukvården, barnomsorg, skola och narkomanvård exempelvis - räknar man kortsiktigt och tänker aldrig på konsekvenserna. Jag är defintivt inget mattegeni men det gick ju alldeles utmärkt att göra lite slagningar, få fram beräknad kostnad och jämföra den med vad man uppgav sig att kunna spara. Hm, mystiskt, uppgiven kostnad var mångfaldigad den reella. Foul play!

Kurage och godhet också från fotografen Johan Bävman och journalisten Martin Ekelund som åkte till Tanzania och dokumenterade den svåra situationen för albinos. Framför allt mördas och stympas albinos för den allra svartaste och blodigaste formen av häxeri, som tyvärr finns i Afrika. Reportaget publicerades i Sydsvenskan den 11 januari 2009 och bara den med hjärta av sten kunde låta bli att beröras. Nu finns Facebookgruppen "Stöd Mintindoskolans albinos" för er som är aktiva där.

Det här: & , är en av mina älsklingar på tangentbordet. Tecknet heter ampersand och är från början en samskrivning mellan e och t, vilka tillsammans ger et, det latinska 'och'. Beteckningen tros kommma sig av att när engelska skolbarn förut skulle lära sig alfabetet skulle de skilja ut de bokstäver som stod för sig själva, men också kunde vara ett uttryck. 'I' kan ju betyda jag men också bokstaven 'i', vilket skulle tydliggöras genom att man sade "I per se". Ampersanden var också den sista bokstaven i alfabetet och därför är den mest plausibla tolkningen av varför en ampersand blev just en sådan, att skolbarnens "and per se" till slut blev ampersand. Att älska & visade sig alltså ha en anglofilanstrykan = det passade mig perfekt...

Konstiga klagomål från människor som absolut inte ens skulle överväga att bära lila armband får resebolagen sin beskärda del av. Ett gift par bokade sittplatser på olika håll i planet, men fick sitta tillsammans för flygbolaget trodde att de bokat fel. Maken krävde därefter ersättning för att han tvingades sitta vid sin fru under resan. Låter som true love verkligen. En annan person klagade på att det fanns för många spanjorer i Spanien, spanjorer som dessutom hade oförskämdheten att bara tala spanska. Milde himmel! Både roligt och sorgligt samtidigt, vi har som människor så mycket energi ock kraft, tänk om vill skulle dirigera den mot det som är mera betydelsefullt istället för att pipa om trivialiteter...

Jag tror inte att vi kommer att få höra Filippa Reinfeldt delge oss sådana uplevelser som Japans "First Lady" Miyuki Hatoyama berättar om: hon har gjort en UFO-färd till Mars och hon har mött Tom Cruise i en tidigare inkarnation när han var japan. Det var ju lite uppfriskande och annorlunda! Om ni råkar bli nedsprungna i dörren på Apoteket så är det bara humanisterna/skeptikerna som prompt måste ha mer huvudvärkstabletter...

Nya, mera medvetna former av shopping får allt mera genomslag. Mode- och designbutiken Merci (111 Boulevard Beaumarchais) i Paris säljer allt från blommor och böcker till nya designkläder och vintage. Butiken drivs av Bernard och Marie-France Cohen som efter att ha sålt sin lyxbarnmodekedja Bonpoint ville göra något bra för världen i kombination med vad de kunde bäst. Hela vinsten från Merci går till välgörenhet.

Carrotmob i USA består av shoppare som väljer att handla hos de butiker som satsar vinsten från Carrotmobshoppingen på något grönt projekt. Ellen Albertsdóttir kallade detta i Sydsvenskan för "modernt avlatsbrev" som inte kräver någon egentlig ansträngning. Ja, kanske det. Men om det funkar så blir det ju goda projekt genomförda. Visst vore det bra om alla förändrades på djupet och gjorde kloka, medvetna val men det verkar ganska utopiskt... När man frågar folk vad de lägger i sin varukorg så prioriterar de flesta ändå pris före exempelvis ekologiskt, så allt som kan påverka till bättre val - morot istället för piska - borde ju vara bra. Ursprungstanken med Carrotmob var att inte bojkotta då det ansågs bottna i konflikttänkande, utan istället premiera det goda. Jag kan inte riktigt se varför det skulle vara så fel.

En riktigt, riktigt bra bok, rakt upp på min egen alla tiders bästa topplista: "När vi sjöng" (The Time of Our Singing") av Richard Powers. ISBN 978-01-1-301398-5. Om tre barn, uppvuxna i USA med en svart mamma och tyskjudisk vit far. Om konsekvenserna av att våga utmana rasbarriärerna i ett land där rasismen ju faktiskt var en etablerad samhällshållning. Om att ses som avvikande av både svarta och vita, och som svikare av en grupp, en identitet, en tradition. Man får följa familjemedlemmarna korsvis i tid, även om den egentliga huvudpersonen är Joseph. Han är pianist och ackompanjatör till sin bror, den exceptionellt röstbegåvade Jonah, en Jonah som får finna sig vid att hans prestationer alltid bedöms genom en rasfärgad lins. Det här är en roman med flera skikt eller teman sammanvävda. Musiken är det uppenbara och genomgående, samhälle och politik mot familj och individ, och de val som görs ett annat. Ytterligare ett är tiden - detta tema är så extremt viktigt för boken fast det förflyktigades när man valde det svenska "När" istället för "The Time of..." anser jag. Dessutom får man en rejäl historielektion; Amerika börjar brinna när medborgarrättsrörelsen möter motstånd och detta får stor betydelse för familjen. Läs, läs, läs! Fast drygt 700 sidor kanske avskräcker någon tyvärr. Jag själv fick egna minnesassociationer eftersom det handlar en hel del om romanssånger, lieder, som jag ääälskade att sjunga när jag sjöng trots ett begränsat register. Ja, nu har jag inget register alls längre och skulle bara massakrera en lieder som är en genre som uttrycker djup kärlek, melankoli, sorg och skönhet med mycket själ. Klassisk musiks version av soul skulle man kanske kunna säga. Fast mera hövisk än sexig...

Bok av annat slag: Supermat, vägen till ett friskare liv av Helena Nyblom rekommenderas å de varmaste. Allt om det allra nyttigaste, "regnbågsmaten", det som verkligen kan hålla oss friska och starka; spenat, blåbär, tomater, nötter, choklad (thank you Lord!), äpplen, broccoli, linfrö, morötter, körsbär, lax etc. Helena Nyblom är leg. läkare och har disputerat inom internmedicin så hon vet vad hon talar om. Boken är ändå mycket lättläst och tillgänglig, för den som vill fördjupa sig i forskningen inom ämnet finns ett gediget artikelregister. ISBN 978-91-0-011597-5.

En stark, stark film kan nu ses (av er som har bredband) på nätet är Earthlings. Den handlar om vårt, ofta oreflekterade förhållande till djuren. Googla "Earthlings" så kommer flera träffar.

En film som recenserats som "Ren filmmagi för alla åldrar", "Ett lyckopiller" eller "...jag smälter oreserverat" är Ponyo på klippan vid havet. I Hayao Miyazakis animerade film möter vi en guldfiskflicka som rymmer hemifrån (tänk det gjorde jag jämnt när jag var liten, fast vanligen inte längre än till trädgården eller åtminstone nära. Jag skrev avskedsbrev först innan jag begav mig åstad. Orsaken: orättvis behandling enligt min egen bedömning...), och möter äventyr. Säkerligen helt fantastisk i klass med tidigare "Spirited Away" eller "Det levande slottet" exempelvis. Och Ponyo var ju det gulligaste namnet på länge...! Japansk tecknad film är inte bara för barn utan kanske egentligen mera för vuxna med mycket mytologi insprängd i handlingen.

En nyhet av alldeles speciellt slag: Fluffbabes ha nu lanserat Angelboxes och Neverending Story som innebär att nu finns det ett trevligare sätt att säga adjö till jordelivet. En Angelbox har en, minst sagt, lite annorlunda klang än likkista och är också annorlunda. Neverending Story är arkivet med önskemål inför begravningen, kan beställas via nätet för 75 kronor, www.neverendingstory.nu . Där kan ni läsa om hela konceptet och se bilder på Angelboxes. Jag tycker att detta är helt underbart för begravningar är sorgliga, trots att jag tror - nej, vet faktiskt - att vi inte dör mer än kroppsligen. Kan vi accentuera att det bortom kroppen och den jordiska saknaden handlar om glädje, frihet och hemkomst så är det väl en bra sak.

Och till sist: Vera Lynn etta på Englandslistan. År 2009. How lovely.

ur I will there be light. Darkness is not my will, den 18 oktober

Intentionen att hålla balansen i livet, i såväl yttre som inre bemärkelse blir ständigt utmanad. Viktigt är att bibehålla sin flexibilitet och tillräcklig mjukhet istället för att låta kroppen och sinnet stelna eller egot regera. Boken om Tao av Lao-Tzu, vers LXXVI lyder:

Mjuk och svag träder människan in i livet.
Hård och styv går hon bort.
Mjuka och veka är örter och träd i livet.
Stela och torra vissnar de bort.
Så är det hårda och styva dödens föjesvenner.
Så är det mjuka och veka livets följesvenner.
Därför skall nackstyva härar förlora i strid.
Trädet som vuxit sig hårt är moget att huggas.
De starka och stora har sin plats därnere.
Det milda och svaga hör kronan till.

Mm. Tänkvärt, eller hur? Jag tycker att den är underbar och går att applicera både på kropp och själ. Dessutom en påminnelse och uppmuntran när man möter människor som är som bulldozrar och använder sin makt på ett sätt så Kafka får ny inspiration i sin himmel. Medicinen måste, tror jag, ändock vara medkänsla. Under hårdhet och kyla finns sannolikt oläkt smärta. Jag tyckte att det blev alldeles särskilt tydligt i programmet Inlåst där pressen på mentorerna triggade fram en aggressivitet. Det är precis det rätta ögonblicket att välja annorlunda, där är ögonblicket för den djupaste transformationen. Fast den hjälpen fick de nog inte. En hjälp som inte bygger på illusioner utan knuffar rakt ut i bråddjupet. En hjälp som totalt undandrar egots byggnadsstruktur så att allting rasar och den "lilla döden", som måste föregå ett äkta uppvaknande, inträder. Medkänsla skall inte förväxlas med gullig snällhet eller överdriven förståelse utan måste kombineras med en kravfylld disciplin.Två lättlästa utvecklingsböcker i romanstil av Dan Millman tar upp dessa teman: Den fredlige krigarens väg och Den fredlige krigarens heliga resa, särskilt den andra. De är out of print så går bara att hitta på begagnatmarknaden, checka Bokbörsen exempelvis. Har väl också kommit som film med Nick Nolte om jag inte missminner mig.

För övrigt gillar jag definitivt Ann-Britt Grünewalds aparta stil och villighet att prova nya vägar. Jag hoppas att ni ser den absolut mest absurda serien på TV just nu: Breaking bad. Extrem historia där den ena mardrömmen avlöser den andra. Lösningen att producera mera av det bästa knarket för att få TILLRÄCKLIGT med pengar... ja, det har inte funkat hittills om man säger så...

Jaha, för att vara lite obekväm och radikal: jag skulle önska att man när det gäller bröstcancerforskningen inte så mycket raggade pengar för forskning inriktad på att hitta nya botemedel när det skulle gå att undanröja redan kända orsaker. Det betyder inte att jag saknar medkänsla fär den som är eller blir drabbad - tvärtom - jag lägger en hel del (obetald) tid på att hjälpa. Men min fråga är: finns det många drabbade som inte ätit p-piller, använt p-stav, p-spruta, hormonspiral eller tagit östrogen pga övergångsbesvär? Min icke-medicinskt kvalificerade gissning är 'nej' och jag misstänker att dessa undantagsfall isf är förhållandevis få. För mig är det obegripligt att så många kvinnor tillåter sig att göra kroppen till en experimentplats för hormonell påverkan.

När jag skulle diskutera min första preventivmetod i 20-årsåldern med en privatpraktiserande gynekolog så var det ju fortfarande vid en tid där p-pillret såg som en viktig del i den sexuella frigörelsen. Och jag kunde mina Erica Jong-böcker utantill så först var jag väl ändå rätt öppen för idén. Innan gynbesöket läste jag på, ETC hade släppt en bok som hette Lyckopillret. Den stackars (nåja!) gynekologen hade inte en chans trots tappra försök. Det slutade med att han frågade om jag var sjuksköterska... Och några p-piller blev det definitivt inte. Den mesta märkliga paradoxen med p-piller eller andra hormonpreparat är att de för vissa minskar sexlusten så kraftigt att det inte längre finns någon anledning att äta dem längre. Och sedan är ju biverkningslistan kilometerlång. Jag vet inte hur fantastiskt superextraordinärt sexlivet skulle behöva vara för att uppväga de riskerna?!

Jag har haft två klienter som provat p-staven. Båda trodde att de blivit sjuka utan att sätta sitt nya hälsotillstånd i samband med staven. Läs den biverkningslistan om ni vågar...! Och när den lille rackaren skall tas ut så ligger den INTE prydligt under huden där den stoppades in, den kryper och kapslar in sig. En god vän fick en så kraftig reaktion av hormonspiralen att den - med 99 % sannolikhet - utlöste fibromyalgi. Först extrem ångest, sedan tre veckor efter insättningen total muskelsmärta. Den verkar "lokalt" sägs det. Acne över hela ryggen, ihållande huvudvärk, en annan vän slog sönder en glasdörr med knytnäven i ett raserianfall. Och som grädde på moset ingen sexlust. För information: spiralen sitter varken på ryggen, i huvudet, i knytnäven eller i musklerna - så mycket för den lokala verkan...

Mitt förslag är: ta reda på hur många dagar i månaden det är tekniskt möjligt att bli gravid. En utmärkt metod för den som inte har full kontakt med sin kropp och kan läsa och parera ägglossningen (och pre-ägglossningen) är Persona-monitorn. Tyvärr är den numera svårt att köpa i Sverige trots att den ger klara upplysningar om vilka dagar som är "gröna" respektive "röda". Om använd rätt 94 % säker. Ingen förhöjd bröstcancerrisk. Ingen förhöjd blodproppsrisk. Bibehållen sexlust. Bibehållen rätt kroppskemi och därmed rätt kroppsdoft. Plus inget hormonutsläpp via toan. Det enda som behövs är att när Persona-monitorn säger till att kissa på stickan. Ja, det är baksidan, man får inte glömma... Apoteket säljer stickorna men inte monitorn - ja, världen är fylld med märkligheter... Kolla med Unipath Ltd i England eller Unipath Scandinavia i Lund. Produktrådgivning 020-79 53 00, personlig service mellan 8.30-14.30 (ibland svar på engelska) annars knappval.Och sedan läs absolut Lena Katarina Swanbergs bok Blod, svett och tårar - en ilsken bok om östrogen. Superbra och visserligen skriven med fokus på klimakteriemedicineringen men östrogen är östrogen oavsett ålder. ISBN 91-7588-490-9. Lägg inte era liv eller sexliv i händerna på gynekologer och barnmorskor och läkemedelsindustri - iaf inte utan att ha inhämtat fullödig info!

En liten rolig/o-rolig Feng Shui-notis: Fem män i Peking fick 16 månaders fängelsestraff efter det att de betalat 10 000 kronor till några som skulle bevaka registrerings-skylttillverkningen. Kumpanerna höll andra på avstånd med knivar och påkar, flera skadades varav en allvarligt. Vad handlade detta om? Jo, registreringsskyltar med numret 8888. Ja, och så var den goda turen förverkad för dessa entusiaster. Hur var det nu, handlade inte Feng Shui om harmoni och balans...?!

Visste ni att i UK är den farligaste kakan dubbelkexet med vaniljkräm? Jodå, man har undersökt kakornas farlighet, inte som i Sverige gällande innehåll, utan i avseende på olycksrisken. 25 miljoner britter har skadats i kakrelaterade olyckor och ungefär 500 har fått besöka sjukhus. Absolutely hilarious!

Ja, dessa två humoristiska inslag får avsluta ett nyhetsbrev som kom att handla om, hm, stelnade egon, våld, kriminalitet, knark och sex. Jag har visst överträffat mig själv!

ur Hit me like a ray of sun, den 18 november

Just nu äkta novemberrusk som gör att det är skönast att stänga ytterdörren inifrån! Har precis levererat ett jättesjok text till min handledare (230 000 tecken), men det är ingen rast och ingen ro så nytt kapitel väntar. Har roligt trots att mina grå celler blir lite uppstressade. Råkade lägga osten i frysen en kväll av någon outgrundlig anledning, men med tanke på hur far, far away jag är mentalt så var ju det ändå bara ett kvarkminimalt misstag som gick att åtgärda.

Har varit klassfest i år - 30 år!!! Vi har i vår gamla klass några riktiga organisationsentusiaster så vi har nog faktiskt träffats vart femte år. Det är verkligen speciellt, på ett sätt känner man varandra som inga andra gör och vi har himla roligt, det är bara och plocka upp tråden där man lade ner den sist. Den här gången blev det t.o.m rundpingis, något vi var helt galna i på mellanstadiet. Superkul även om ringrosten var avsevärd. Särskilt roligt att vinna vilket ju iaf hände några gånger (sannolikt för att jag var lite mindre "vinglig" än de övriga...). När jag blev utslagen blev det extra roligt för de andra eftersom min sårade vinnarinstinkt triggade igång märkliga tirader och beteenden...

Var härom helgen och såg En Julsaga. Det var ju rätt självklart att jag skulle ääälska den, särskilt som det ingår en dos London anno 1842. Inte alltid läxorna från andevärlden blir fullt så explicita som för den käre Scrooge, för han behövde uppenbarligen både få the Tower & Death i sin medicindos. Gick och åt innan (supermegagod pasta med sardeller och riktig kapris på La Cucina. Nytändning i köket sedan vi var där sist - underbart!) och hade en civiliserad kväll på stan vilket blir alldeles, alldeles för sällan.

Gillar ni repliker som smattrar som vassa hagel mot rutan och samtidigt är fyllda av brittisk wit? Oscar Wildes pjäs Lady Windermere's fan filmatiserades för några år sedan, heter nu A Good Woman och och utspelar sig under 1920-talet på Amalfikusten. Allt är så stilfullt och tjusigt, både människor, kläder, accessoarer, inredning, suck, suck. Rätt långt ifrån mina grå mysisar och gigantiska lila Gudrun Sjödén-strumpor - fast de är ju kanske skönare här i hemmmets lilla vrå förstås...

Prydligt städat och citrondoftande gör oss givmilda! Försökspersoner fick i uppgift att dela en summa pengar rättvist med en annan i samma rum, utan att den senare visste ursprungssumman. I det städade, citrondoftande rummet delade de ungefär fifty-fifty men i det stökiga rummet behöll försökspersonerna drygt 75% själva. Man använde samma rum för att testa givmildheten inför ett välgörenhetsprojekt och 22 % tillfrågade ville skänka pengar i det städade rummet mot bara 6 % i det stökiga. Kraftigt stöd för Feng Shui kan man säga. Och för att spraya önskelistan till tomten med citron!

Stackars Kung Markatta, deras ekologiska gröna te togs bort från hyllorna i flygande fläng och så visade det sig att det var felaktiga testresultat! Erbarmeligt dåligt av de som testade att inte hålla reda på vilket som var vad. Kung Markatta finns numera på ICA Kvantum och det finns mycket mer än te, de för alla möjliga sorters roliga matvaror. Numera finns också nyttigheter på nätet, exempelvis på www.grongava.se,
www.ekoexpressen.se eller www.rawfoodshop.se.

Tänk att choklad är så fantastiskt nyttigt, någon däruppe tänkte ut det så himla bra! Mörk choklad balanserar kroppens kemi och lindrar stress. 20 gram morgon och kväll fick stresshormonerna att sjunka efter två veckors ätande på några numera lyckliga och harmoniska försökspersoner. Mörk choklad har ju också visat sig minska risken för hjärtsjukdom. Några testade och goda sorter (testfabriken i Fjälkestad!) är Malmö Chokladfabriks 1888 Fairtrade 70 % with notes of citrus, Michel Cluizels Noir au Grué de cacao with cocoa bean pieces och det spanska märket Chocolate orgánico (late står baklänges på omslaget). Det sistnämnda har rutor som går på diagonalen, otroligt snyggt men samtidigt lite svårt att bryta. Finns 70 %, och med salt eller det allra godaste (fast det var bara 45 %) med Indian Vanilla from Pollachi. Helt ljuvligt.

Från choklad till inredning kan steget tyckas långt, men icke! En kille, Philip Edis som gått ut Beckmans har gjort mattan Chocolate i handtuftad ull. Den absorberar ljud och jag kan tänka mig att den funkar på en vägg också. Ser ut som chokladrutor, snyggt sober, lite dyr kanske 6000 kr/kvm (www.a-carpet.se) men det är ju å andra sidan ingenting mot vad stackars Kjell får lägga i Ullared...

TV-recensenterna vaknade väldigt sent när det gällde the Wire, det blev faktiskt ingen hype förrän serien släpptes på dvd. Nu kommer en sociologikurs på Harvard att hållas utifrån the Wire. Inte dumt alls, serien täckte ju ett tema varje säsong, började på gatan, gick via hamnen, skolan, tidningsvärlden och slutade inom politiken. Från alla dessa vinklar stod droger och drogbekämpandet i fokus. En av de absolut bästa TV-serierna någonsin (återigen enligt testpanelen i Fjälkestad...som mest tycks ägna sig åt att äta choklad och titta på film...).

Förra året hittade jag en supermysig agenda, Earth Pathways, i London med fina bilder, dikter, keltiska högtidsdagar och astroinfo. Blev väldigt förtjust i den och ville förstås ha en för 2010 också. Det är mycket om ganska naturinriktad andlighet, finns tydligen några kollektiv i England som typ bygger bo i naturen vilket ju onekligen är fascinerande. Rooh Star som tillhör Landmatters skriver: "I live on a beautiful hill in a field surrounded by old hedges. I built my home from bent hazel and canvas. Its called a bender, a recycling of an ancient british way of living." Absolut intressant. Fast jag är inte fullt så naturlig själv. En trädkoja en stormig och regnig kväll som denna...? Njae. Jag föredrar nog mina rejäla båleväggar tror jag... Agendan,gulliga almanackan Luna Moon Hare, konst, kort och böcker med mystisk touch finns på www.slipperyjacks.com. Går att betala med Paypal = bra och säkert.

ur Soldier of Love, den 16 december

Tur för mig att det inte var renuppställning den gångna helgen, tomten kunde lätt ha misstagit mig för Rudolf för en elak bacill gav mig en röd och svullen näsa. Inte helt olik en renmule är jag rädd. Men några galopper över himlavalvet blir det inte för min del, just nu är det snarast en utmaning att släpa mig ut i stallet, för från djur kan man inte ta sjukledigt...

Och ännu mera tur: årets glöggträff ligger sent, annars är jag och min hushållsrulle ett rätt säkert kort. I gamla tjejgänget bryr sig ändå ingen om snörvlingar, alla jobbar med barn vilket betyder ständigt bombardemang av olika infektioner. Glöggträffsvännerna goes way back, ända tills ridskoletiden på tidigt 1970-tal. Vi hittade varandra igen under de vilda Frimus-åren och på sedvanligt svenskt manér så har vi hängt ihop sedan dess. Bara en eftersläntrare tillkommit, från slutet av 80-talet och en har faktiskt uteslutits! Det låter obarmhärtigt men i detta finns en sensmoral; låt inte Scrooge-mentaliteten ta över. Gratisprover från Yves Rochér räknas inte till handplockade julgåvor...! Fast jag måste erkänna att glöggpartypresenten är den värsta & svåraste julklappen att köpa. Jag kan skylla alla mina fem gråa hår i luggen (ssch!) på den! Jag älskar att köpa julklappar - som ni nog vet - men denna är tuff. Den skall kunna passa vem som helst av de andra fem och vi är inte lika... Det får inte vara servetter eller ljus eller något ät- eller drickbart. Själv hade jag blivit glad för ex en handkräm från Weleda, men den risken vågar man inte ta, det skulle kunna vara vägen till uteslutnings-ättestupan á la Yves Rochér. Det skall vara något fint, något gulligt, något perfekt. Låter det hanterbart? Jo, men sedan kommer den riktiga utmaningen vilket är prisrestriktionen; den skall kosta 100 kronor! Men det finns en fördel: alla andra inköp i juletid känns plättlätta i jämförelse...

Gravallvarlig andlig inställning, njae jag tror personligen inte på det. Råkade trilla på en film från 1999; Dogma med Alanis Morissette som Gud, Ben Affleck och Matt Damon som fallna änglar, Chris Rock som den trettonde aposteln Rufus (!) som refuserats från Nya Testamentet på grund av sin hudfärg och Alan Rickman som Metatron mfl. Några gillade inte den galna driften med den katolska kyrkan så Kevin Smith, författare och regissör blev mordhotad på köpet. Den är rätt blodig för de fallna änglarna är, hm, väldigt fallna om man säger så. Och de har ingen pardon med omoraliska handlingar. Jag tyckte att den var hejdlöst rolig, men man får nog inte vara för känslig... Distanserad humor med sjukt anslag underlättar. Missa absolut inte förtexterna för allt i världen, där sätter man tonen direkt...

Ser också fram emot filmen The Imaginarium of Doctor Parnassus med Tom Waits som Djävulen. Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell fick hoppa in för Heath Ledger och har skänkt sina gager till hans lilla dotter. Goda hjärtan! Däremot har jag tappat lite av entusiasmen inför Alice i Underlandet efter att ha sett trailern med Alice. Mystiska dimmor vid castingen???! Mia Wasikowska, 19 år. Lika med Alice???! Nej, ni får se själva, jag kommer på mig själv med enbart bitchiga kommentarer. Men Tim Burton är en husgud så det måste bli bra...

Både allvarlig och rättframt blodig lär The Cove vara, filmen som avslöjar den hittills hemliga delfinslakten i den japanska hamnstaden Taiji. Richard O'Barry som en gång i tiden ansvarade för Flipper-delfinerna kom snart att inse att Flipper-hypen ledde till problem för delfinerna. Han har ägnat 25 år åt att rädda dem som räddas kan så att de inte hamnar på delfinarier och liknande, vilket måhända är roligt för publiken men sannerligen inte för delfinerna som blir sjuka, deprimerade och kortlivade. O'Barry och filmteamet placerade ut kamouflerade kameror som sedan filmade slakten. Civilkurage är ibland synonymt med civil olydnad. Det har varit mycket diskussioner runt civil olydnad och om det är förenligt med en demokrati de senaste veckorna. Det är måhända obekvämt men i samhällen där civil olydnad slåss ner hårt skrivs väl samhällsstyret snarast diktatur...

Nu tar vi ett obekvämt ämne: Rolf Axel Nordström vars familj äger och driver Ängavallen säger i Sydsvenskan den 7/12-09: "Jag är väldigt tacksam för Djurrättsalliansens insatser. De skandaler som avslöjats är emellertid ingen nyhet. Så här har det sett ut de senaste tjugo åren. Men med bildbevis blir de mer påtagliga och svåra att snacka bort. Jag tycker att den svenska djurskyddslagstiftningen är alldeles för liberal. Lantbrukare som bryter mot reglerna borde få uppfördningsförbud." Nordström berättar också om sina strider för frigående djur och djuretik mot Scan och LRF och hur vändningen för verksamheten kom med galna kosjukan. Då hade han sedan länge låtit bli att utfodra med djurkadaver vilket annars var standard (- jo, döda djur maldes ner och gick tillbaka som foder, ni kommer nog ihåg turerna runt galna kosjukan). Så om man skall äta kött så finns det ju faktiskt hedervärt sådant att köpa, om än det kräver lite besvär.

Jag skall bara avskräcka er lite till från det industriuppfödda köttet: EU:s livsmedelsmyndighet har börjat kartlägga stallarna i Europa på jakt efter resistenta bakterier, vilka dels kan överföras direkt till människa om ej tillagningen varit optimal, dels kan det påverka generna som styr motståndskraften. Det första är ett problem för individen kan man säga, det andra för mänskligheten. Den resistenta MRSA-bakterien fanns i vartannat stall i Spanien och det var nästan likadant i Tyskland. Det holländska livsmedelsverket publicerade en studie -08 där man undersökt olika sorters kött, inte bara svin utan också nöt, lamm, vilt och fågel. MRSA fanns i varierande grad i alla dessa, exempelvis i var tredje kalkon, var fjärde kyckling och var tionde gris. Man har hittills inte hittat MRSA i svenska stall dock, men då gäller det ju att ha full koll på märkningen. Och tänka till på semestern.

Som jag ser det finns det flera bärande argument och skäl för att tänka över köttkonsumtionen, turordningen kan ju vara olika beroende på vilken livssyn man har:

1) hälsoskäl, dels är mycket kött inte pålitligt och vi har väldigt liten koll på vad djuren fått i sig i foder och medicinväg. Dessutom har vi biologiskt ett långt tarmsystem. Det gör att det tar flera dagar innan köttet passerat - jämför med hunden; mat in, ut på promenad, bajs ut ngr minuter senare. Tjejen på Moulin Rouge som hanterar ormen får inte äta kyckling tre dagar innan showen, då luktar hon kyckling och riskerar att bli svald, det säger en del...!!! Inte nog med ökad risk för mag- och tarmcancer, forskare har nu funnit att möss som gått på Atkinsdieten får en allmänt krympt hjärna. Hippocampus, området som styr minnet var särskilt utsatt och man misstänker alltså idag att det finns ett samband mellan demens och stort köttintag.

2) etiska skäl, vi kan välja att inte låta djur fara illa under uppfödning, transport och slakt antingen genom att avstå helt eller genom att välja sådana djuruppfödare som ex Ängavallen. Om det går att påvisa övertramp här i Sverige, där kontrollen är förhållandevis god så behöver man inte mycket fantasi för att tänka sig behandlingen av djuren i vissa andra länder. Bilderna av hästarna med brutna ben som piskades i Italien för några år sedan när de inte gick ner för transportlämmen tillräckligt fort var inte så trevliga...

3) miljöskäl - djuruppfödningen står för nära 1/5 av koldioxidutsläppen i världen plus att arealer som kunde användas för odling av ex proteinrika baljväxter till människor går åt till djur. Indirekt miljöpåverkan har tillkommit genom att man huggit ner regnskog för uppfödning av köttdjur. Det går också åt mycket vatten i djur-och slakthanteringen.

4) människo- och säkerhetsskäl, i Sverige är arbetsförhållandena inom djurindustrin någorlunda säkra (fast även här är det kallt och finns faror med smittor och även skärskador i det höga tempot) men så ser det inte ut i andra länder. Jag har tidigare rekommenderat boken Snabbmatslandet av Eric Schlosser som tar upp de amerikanska förhållandena, där man cyniskt offrar människors liv och hälsa i branschen. LÄS!!!

5) andliga skäl, att leva på ett sätt som inte orsakar onödigt lidande för andra levande varelser är, tror jag, en del i den andliga utvecklingen. Jag har ibland fått påpekanden om att även idianerna - underförstått varande högt andligt utvecklade - jagade. Jo, absolut. Men de var noga med att skapa kontakt med det som de tänkte och trodde var djurslagets kollektiva ande för att be om tillåtelse för jakten och därefter tacka. De hade stor respekt för djurandarna, en illvilligt inställd sådan ansågs kunna skapa sjukdom. Och jakten var inte ett nöje, det som jagades var det som behövdes. Jaktlaget här i norra Skåne som beslöt sig för att skjuta en vit älg står ganska långt från den indianska synen på jakt med andra ord...

En god nyhet istället: Sade släpper nytt, nu singeln Soldier of Love, fullängd i februari. Omöjligt att tröttna på Sade, om ni ännu inte upptäckt så väntar något speciellt. Genre:soul/jazz/r&b. Och Sade uttalas "scharday", kan vara bra att veta.

Forskare vid Reading University har kommit fram till att champagne är bra för hjärtat eftersom drycken inte bara piffar upp sinneststämningen utan även blodkärlen. Så behöver ni en ursäkt så finns det nu en medicinsk! (De första som noterade dessa rön var naturligtvis Fluffbabes...!) Själv skulle jag önska att jag kunde ta mer än tre klunkar innan jag blir ohanterlig. För lite övning kanske...?!

Och så en liten kärleksbetygelse: jag fullkomligt ääälskar och avgudar Tim Gunn. Vilken förtjusande människa. Och vilket ordförråd. Love and adore, love and adore. Tim, vem? Project Runway-maestro himself. Med ett öga för kläder. Varenda gång de tävlande ignorerar hans råd får de skylla sig själva när de får domarkritik. Och att vara oförskämd mot Tim Gunn... som är oklanderligt väluppfostrad och genuint god... Hm. Fanclub finns på Facebook för er som är där. Jag får helt enkelt vara min egen.

Nej, mina kära vänner nu vill jag avsluta med att önska er alla en skön jul. Glöm inte att vila och njuta, det är faktiskt viktigare med julens inre budskap om frid än de yttre kraven. Jag skall snart pilla upp min adventsstjärna, så om ni jämför er med mig istället för reportagen i Lantliv så kommer ni att känna er perfekta!!! Titta på mysiga julfilmer, läs bra böcker och ät nyttig choklad!